Efter ha planerat att under påsken hoppa av mitt numera sockerfria och starkt kolhydratsindragna liv, för en ha liiten tid av god mat i glada vänners lag... så kom jag aldrig tillbaka... Med den följden av att jag kände mig sjuk, så sjuk att jag åkte till vårdcentralen och tog en massa prover som naturligtvis inte visade något fel... Då satt jag mig ner och skrev ner HUR jag kände mig... Inte bara att jag kände mig sjuk.

• Kolosala trötthetsskov och starka sjukdomskänslor
• Tappad livsgnista och enorm energilöshet.
• Frysenhet, kalla fötter med svettnigar i mellanåt..
• Okontrollerbar hunger 
• Konstant sug efter oidentifierbara kolhydrater. 
• Koncentrationssvårigheter
• Humörsvängningar
• Ökad huvudvärk men även viss Muskel och ledvärk. 
• Pirrningar och domnar i fötter och händer. 
• Och naturligtvis +på vågen

Alltså kan socker och de eländiga kolhydraterna rå för allt detta... Att socker är giftigt visste jag iofs men allt detta...

Snacka om att ta ett återfall... Jag känner mig radiostyrd, kan inte gå nog av kolhydrater, läs socker...

Sockerråttan har rena rama julaftonen iaf...Snudd på ett bulimiåterfall... Nästan, jag kräks inte, men äter tills det inte går längre... Och efter ett par timmar är det färdigt igen... Ekorhjulet i ett nötskal.

Hur ska jag komma upp på banan igen?? Jag som mådde så bra, Orkar inte träna, har ont överallt i muskler, i skinnet och i själen... JAg tar en träningsfri vecka, ska försöka ta det lugnt... bara jobba, bara vara... kör igång igen på söndag... Förhoppningsvis är jag less på att äta då :/

har jag lyckats att trampa in i min stegräknare :(

Huvudvärken börjar dock att släppa sitt grepp...  jag har trots allt varit uppe hela dagen, men allt har gått i som i sirap.  Lyckade dock dammsuga tillsist, skotta lite snö och fylla några vedsäckar... 

På´t igen i morgon, har ju en ledig helg trots allt, så även om det är en klass1varning ute så borde man ju kunna samla ihop en hel del steg... bara den ihärdiga huvudvärken släpper... Jag har inte tid med detta!!!

ÄR väl på fredagskvällen, när middagsmaten är undanplockad och disken är bortgjord...

idag trixade jag till och gjorde "dragen gris" med plockgrönsaker, typ tacos och till det slog jag till med ett glas rött

Det är så sällan att vi äter något speciellt bara vi två.. Man har väl blivit bekväm, för känns lite överkurs att stå och laga mat i flera timmar bara till oss...

Tråkigt nog, men i dag blev det trots allt så...

Igår gick jag o la mig med huvuvdvärk och vaknade med den samma... Det är inte, tack å lov, så ofta nuförtiden som jag lyckat få en som huvudvärk som just nu...

Ögonen är alldeles rödsprängda och illamåendet ligger och lurpassar.

Det går fortare över OM man kan ligga helt stilla i ett mörkt rum men det klarar jag inte utan jag går som en Zombie, och lever mitt liv i ultraterapi.

(Jag formligen älskar bitstrips och önskar att jag kunde rita dessa själv)

En bra start på vecka 2. För denna vecka ska jag banne mig klara av stege

n plus de steg som fattades förra veckan.

Skam den som ger sig, men jag känner dock av knäna, lite väl mycket... Det är tufft nu, de nya övningarna på cirkelträningen tar oxå hårt på de stackars ovilliga benpiporna. Plus att jag sprang rätt mycket på bandet i morse.

Jaja det blir nog inte gått så förfärligt mycket i morgon, eller förresten några steg blir det nog ändå, jobbar ju dagspass med ridning och rullstolsdans...

Skrivet från mobilen.

..idag lyckades jag springa i hela 3,5 minuter på bandet, utan att knät blev surt och sa upp sig... Det är de små stunderna som ger en styrkan och lusten att fortsätta..

Just idag är jag stark!!